Eurosystemets viktigaste bidrag till att uppnå ett gynnsamt ekonomiskt klimat och en hög sysselsättningsnivå är att, genom penningpolitiken, se till att priserna är stabila. Utan att åsidosätta prisstabiliteten kan Eurosystemet också stödja den allmänna ekonomiska politiken inom EU, som bland annat syftar till stabil ekonomisk tillväxt utan inflation och hög konkurrenskraft.
Prisstabilitet definieras som en årlig ökning under 2 % i det harmoniserade konsumentprisindexet för euroområdet (HIKP-inflationen). Prisstabilitet skall upprätthållas på medellång sikt. Inflationstakten skall ligga nära 2 %. På detta sätt undviks deflation, dvs. en negativ spiral av sjunkande priser. I inflationsmålet har även möjliga mätfel beaktats.
Inflation och deflation är viktiga ekonomiska fenomen som har negativa effekter på samhällsekonomin. Inflation definieras vanligen som en allmän ökning av priser på varor och tjänster som leder till försämring av penningvärdet, dvs. nedsatt köpkraft. Deflation definieras ofta som motsatsen till inflation, dvs. ett läge där den allmänna prisnivån fortlöpande sjunker.
Med prisstabilitet avses en ekonomisk utveckling utan nämnvärd inflation eller deflation, dvs. när priserna varken stiger eller sjunker i någon betydande grad utan håller sig stabila över en tidsperiod.
Inflation har många negativa följder. De ekonomiska besluten urholkas och den ekonomiska tillväxten avtar. Inflation är dessutom orättvist eftersom besparingarna minskar i värde och därmed drabbas i synnerhet småspararna.
Deflation är ännu skadligare än inflation. Den allmänna pris- och lönenivån sjunker medan penningvärdet stiger. Vid deflation måste skulder betalas tillbaka med pengar som är mera värda än de pengar som har fåtts i lån, och därför har deflation ofta lett till skuldkriser och ökat antal konkurser.
Eurosystemet, som består av centralbankerna i euroområdet, skall svara för prisstabiliteten i euroområdet. För att upprätthålla prisstabiliteten i euroområdet bedriver Eurosystemet penningpolitik. Ofta anses detta helt enkelt innebära att sätta den korta räntan. I vid bemärkelse innefattar dock penningpolitiken alla de åtgärder som samhället vidtar för att påverka det monetära systemets struktur och funktion. I praktiken genomförs penningpolitiken av centralbankerna. De reglerar mängden pengar i omlopp, marknadsräntorna och växelkurserna.
Prisstabilitetsmålet betyder att inflationen och inflationsförväntningarna måste dämpas. Effektivast kan förväntningarna dämpas genom något mätbart mål och en klar strategi, som redan på förhand talar om för allmänheten vilka ekonomiska indikatorer centralbanken särskilt ger akt på och hur centralbanken tänker nå målet.
Penningpolitiken påverkar ekonomin på många sätt. De penningpolitiska operationerna påverkar likviditeten inom banksystemet, marknadsräntorna och växelkurserna. Prisbildningen på finansmarknaden avspeglas i bankernas inlånings- och utlåningsräntor och i de långa marknadsräntorna. Penningpolitiken har dessutom indirekta effekter på tillgångspriserna, penningmängden och utlåningsvolymen, inflationsförväntningarna, inflationen och den makroekonomiska utvecklingen i övrigt.