Finlands Bank har tre roller i clearing- och avvecklingssystemen:
allmän övervakare, deltagare (utlagda uppgifter) och tjänsteproducent.
Genom övervakning av den finansiella infrastrukturen söker Finlands Bank säkerställa att systemriskerna hålls på en acceptabel nivå och att verksamheten uppfyller effektivitetsmålen bland annat genom att granska att systemen uppfyller internationellt överenskomna rekommendationer. På grund av ett företagsförvärv i november 2008 bytte Finlands Värdepapperscentral Ab (APK) namn till Euroclear Finland Ab den 2 februari 2009. Som en naturlig följd av strukturaffären har Finlands Bank inlett samarbete med tillsynsmyndigheter och centralbanker rörande tillsyn och övervakning av värdepapperscentralerna i Euroclear-gruppen. Principerna för samarbetet har fastställts i ett samförståndsavtal (Memorandum of Understanding, MoU) som trädde i kraft den 5 oktober 2009. Finlands Bank har redan tidigare inlett motsvarande samarbete med Sveriges riksbank om tillsynen av NCSD Group, som bildades av värdepapperscentralerna i Finland (APK) och Sverige (VPC).
Säkerheterna för de penningpolitiska transaktioner som Finlands Bank genomför för Eurosystemet förvaras hos värdepapperscentralerna. Förvaltningen av de säkerhetshanteringskonton som hänför sig till transaktionerna har Finlands Bank lagt ut på APK.
Finlands Bank tillhandahåller också checkkontotjänster för kreditinstitut som står under offentlig tillsyn och som har verksamhetstillstånd inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och av särskilda skäl också för Statskontoret, värdepappersföretag och clearingorganisationer. Detta möjliggör avveckling av avslut i aktier och räntebärande värdepapper med centralbankspengar. Genom att använda centralbankspengar kan systemet minska likviditets- och motpartsriskerna i verksamheten.
Värdepappersmarknadens infrastruktur integreras alltmer till följd av systemintegrationer och strukturaffärer. Det syns både i den europeiska och i den globala omvärlden. Börserna är redan långt integrerade när det gäller både europeiska och amerikanska aktörer (t.ex. Nasdaq OMX). Direktivet om marknader för finansiella instrument som antogs i november 2007 har förändrat strukturerna i värdepappershandeln. I Europa upprättades ett flertal nya s.k. multilaterala handelsplatser (multilateral trading facility, MTF).
Helsingforsbörsen började i oktober 2009 anlita en central motpart. En central motpart tar emot transaktionsuppgifterna antingen från handelsplatsen eller från handelsparterna. Sedan nettar den centrala motparten de olika parternas förpliktelser instrument för instrument och träder in som motpart för de godkända produkterna.
Omvärlden håller således på att förändras i grunden, vilket återspeglas också i ökade utmaningar för tillsynen. Myndigheterna måste därför snabbt besluta hur de nya regelverken och tillsynsmodellerna för börserna skall se ut. Bland annat måste frågor som gäller ansvarsfördelningen och formerna för samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna få en lösning. Samarbetet kan i framtiden bli omfattande om börsernas samgående fortsätter.
Infrastrukturen för clearing och avveckling av värdepappershandeln är fortfarande rätt splittrad i Europa och måste därför snabbt vidareutvecklas. Att skapa flexibla clearing- och avvecklingssystem för värdepapper i EU är till och med viktigare än att integrera marknadsplatserna genom strukturaffärer. Ineffektiva clearing- och avvecklingssystem försvagar aktörernas förmåga och vilja att bedriva värdepappershandel i EU, oavsett hur långt integrerade de är. De minskar finansmarknadens likviditet och höjer i onödan priset på kapital. Eurosystemets svar på detta är det pågående TARGET2-Securities-projektet.