Det finansiella systemet har den viktiga ekonomiska uppgiften att kanalisera finansiella medel från sparare (dvs. dem vars utgifter understiger inkomsterna) till nettokonsumenter (dvs. dem vars utgifter överstiger inkomsterna). Med andra ord låter det finansiella systemet nettosparare låna ut medel till konsumenter.
De viktigaste långivarna är normalt sett hushållen, men även företag, staten och utländska enheter har ibland ett överskott av finansiella medel som de lånar ut. Omvänt är det främst företag och staten som är låntagare, men även hushåll och utländska enheter lånar för att finansiera sina inköp.
Penningflödet från långivare till låntagare går via två vägar: Vid direkt eller marknadsbaserad finansiering (dvs. den väg som visas överst i figuren) lånar gäldenärerna medel direkt från långivare på finansmarknaden genom att till dem sälja finansiella instrument (t.ex. värdepapper och aktier) som utgör en fordran på låntagarens framtida inkomster eller tillgångar. Om finansiella intermediärer deltar i förmedlingen av finansiella medel talar man om indirekt finansiering (längst ned i figuren).
Finansiella intermediärer kan delas in i kreditinstitut, andra monetära finansinstitut och andra finansiella intermediärer. I det finansiella systemet är finansmarknaderna och de finansiella intermediärerna inte separata enheter utan nära kopplade till varandra.
Källa: ECB:s penningpolitik, 2004.