Tillväxten i världsekonomin mattades under sista kvartalet 2008 av i en aldrig tidigare skådad omfattning. Världsekonomin är nu i en djup recession. Finlands Bank räknar i sin prognos med att den globala ekonomin återhämtar sig först under första halvåret 2010. Då börjar de massiva penning- och finanspolitiska stödåtgärderna slå igenom och finanskrisen successivt ge vika.
Små öppna ekonomier som Finland har dragit stor nytta av världshandelstillväxten och den fördjupade arbetsfördelningen. Produktivitetstillväxten i Finland mattas av för en lång tid om världshandeln stagnerar, kapitalmarknaderna splittras och protektionismen ökar.
Banksystemet har konsoliderats genom internationella åtgärder, men finansmarknaderna har inte återfått sin normala funktionsförmåga. Behovet att korrigera balansräkningarna har tvingat finansinstituten att minska utlåningen, strama åt kreditvillkoren och realisera investeringar. På så sätt har finanskrisen fått vittgående konsekvenser för den reala ekonomin.
Europeiska centralbanken har sörjt för likviditeten i banksystemet. Efter oktober har ECB sänkt sin styrränta med totalt 2 ¾ procentenheter. Eurosystemets refiränta (ränta på huvudsakliga refinansieringstransaktioner) är nu 1,5 % och inlåningsränta 0,5 %. ECB har vidare tilldelat bankerna den likviditet de begärt till styrränta och uppgett sig fortsätta med denna praxis så länge det är nödvändigt, åtminstone in på nästa år. Till följd av dessa åtgärder har penningmarknadsräntorna, såsom Eonia och Euribor, sjunkit markant. Euriborräntorna används i Finland i stor skala som referensräntor.
”Det bör betonas att ECB ännu inte tagit i anspråk hela sitt penningpolitiska handlingsutrymme. Det gäller alla styrräntor”, sade Finlands Banks chefdirektör Erkki Liikanen vid presskonferensen om utgivningen av prognosnumret av bankens tidskrift Euro & talous.
”Om recessionen blir långvarig och nedåtriskerna mot prisstabiliteten ökar, bör ECB också vara redo att bredda sitt urval av icke standardiserade penningpolitiska åtgärder (non-standard measures) och förlänga tidsramarna för dem. Det är viktigt att hålla alla alternativ öppna”, fortsatte Liikanen.
Också konjunkturutsikterna för Finland har kraftigt försämrats på mycket kort tid. När den reala bruttonationalprodukten i Finlands Banks septemberprognos 2008 beräknades växa 2008–2010 kumulativt med drygt 5 %, bedöms den nu minska lika mycket. Drygt hälften av förändringen förklaras av utvecklingen hittills. Banken beräknar att bruttonationalprodukten i år minskar med 5 %.
Mest förändras exportutsikterna. Prognosen räknar med en kännbar exportminskning. I de inhemska efterfrågekomponenterna mattas särskilt investeringstillväxten av. Den privata konsumtionen utvecklas också i en klart långsammare takt och hushållens sparkvot stiger.
Sysselsättningen försvagas mer än tidigare beräknat. Under 2009–2011 går totalt 180 000 arbetstillfällen förlorade. Inflationen faller till närmare 1 %. Överskottet i bytesbalansen äts upp. De offentliga finanserna kommer att visa ett stort underskott. Samtidigt ökar statens och kommunernas skuldsättning och pensionsfonderna minskar i värde.
Även om recessionen blir kortvarig, såsom prognosen räknar med, blir den så djup att den barlast den lämnar efter sig i ekonomin blir långvarig. Handlingsutrymmet för den offentliga ekonomin har minskat kännbart. Erfarenheterna i Finland visar också att det tar lång tid för arbetsmarknaden att återhämta sig.
Finanspolitisk stimulans och därmed ökad statsskuld är i detta läge konjunkturpolitiskt motiverade. Finland står dock inför ett stort utgiftstryck till följd av befolkningens åldrande. Åtgärder som gör det möjligt att konsolidera de offentliga finanserna på medellång och lång sikt ökar stimulansåtgärdernas trovärdighet och underlättar finansieringen av dem.